Lina Wretling

Tillbaka i någon form av verklighet
Det är svårt att förstå att för en vecka sedan hade jag precis checkat in på tävlingshotellet i Göteborg. Jag satt tillsammans med mina talang-kamrater och var förväntansfull inför årets stora helg, helgen som jag varje dag, varenda timme haft i sikte. Helgen som fått mig att svära många gånger på gymmet, helgen som förändrade mitt liv.

En vecka har gått. I fem dagar har jag varit fri, fri att träna hur jag vill, äta hur jag vill, fokusera hur jag vill, planera hur jag vill. Ja, ni förstår. Hur har veckan då varit? Jag ljuger om jag säger att det varit smärtfritt. Det är svårt att gå från en kontrollerad värld med ett tydligt mål till en helt fri värld utan tydligt mål. Övergången var svår. Idag är första dagen som jag känner att jag är med på banan igen. Det krävdes ett kostschema och ett brutalt benpass för att jag skulle kliva upp ur gropen. För lite så känns det, de första dagarna var rätt mörka och svåra. Jag unnade mig vila och fria ätardagar. Det blev kaos i huvudet, visste inte vad jag ville äta, fick äta, borde äta. De två första träningspassen var inget att hurra över, kände mig svag och jag hade inte huvudet med mig. Idag är allt toppen. Jag har hittat balans och jag tänker behålla den.

Min talangjaktsresa är slut, tyvärr. Det är ledsamt att tänka på det och ännu värre att säga det högt. Jag vill inte att det ska vara över. Varenda dag, från dag ett, har jag kämpat för att nå mitt livs form. Jag har tagit mig igenom min första diet, jag har slitit på gymmet, jag har gått morgonpromenader 04.15 i regn, jag har tackat nej till diverse middagar och levt ihop med mina matlådor och jag har gjort det med glädje. Jag har varit glad och njutit. Och jag har haft så satans kul!

Att tävlingssatsa är inget man gör på halvtid. Nej, att tävlingssatsa kräver fokusering 24 timmar om dygnet. Inte en minut kan man slappna av. Jag gillade det, jag gillar att vara hårt kontrollerad och jag gillar utmaningen. Jag älskar att bevisa folk att det går, att det går att leva på minimalt med mat, att det går att överleva på några ynka timmars sömn, att det går att dieta och ändå ha humöret på topp, att det går att göra vad som helst bara man vill. Jag ville upp på scen, och jag lyckades komma dit!

Vad är då det bästa med denna resa? Det finns så mycket att säga här. Genom coacher och sponsorer (ironsport och fightline) har jag lyckats genomföra denna resa. Jag har funnit mig själv på ett annat sätt, jag har fått testa mig och min kropp. Jag har haft kul! Jag har lärt mig så mycket, om mig själv, om andra, om kost, om träning, om branschen!
Jag har fått så mycket peppning och fina ord av allt ifrån släkt, familj och bästa vänner till mer avlägsna och till och med helt okända människor.
Att få vara en del av talanggänget, ett gäng härliga människor är stort. Jag har träffat människor som jag sent kommer glömma. Fredrik Spång och Fredrik Carlsson är personer som fått stor betydelse för mig. Att jag fått lära känna underbara Åse betyder oerhört mycket för mig. Men, det allra bästa är ändå att jag hittade honom, han som får mig att älska livet – Haidar.

Den här resan är nu slut, nu fortsätter nästa! Livet ska bestå av resor, jag sätter stopp för en och förbereder mig för nästa. Fredrik Spång hade ett mål då han valde ut mig som sin talang. Han sa tidigt att placeringen inte är det viktiga i år, utan hans målsättning med mig var att han skulle lyckas öppna mina ögon för sporten. Han lyckades. Jag är fast!

Tack alla ni som läst bloggen och alla ni som stöttat mig på olika sätt. Utan er hade jag inte varit där jag är idag.

Fortsätt följa mig på linawretling.myshowroom.se. Bloggen är under uppbyggnad men jagska komma igång med den bloggen så fort som möjligt!

Ja, då har det gått några dagar sen Luciapokalen. Jag är inte längre en del av talangjakten, jag står nu på helt egna ben. Läskigt! Som många försökt förklara under de sista veckorna så känns det tomt. Fem månaders upptaggning är på väg att lämna kroppen. Det är en mental urladdning. Kroppen känns förlamad, som i koma, slut, färdig. Kroppen är rejält sliten, jag är trött i kroppen, orkeslös, så en vila sitter ganska bra just nu. Jag vilar och äter vad jag vill (ja, det blir mycket kladdkaka då!).

I fredagsmorse lämnade jag, Jenny och Fredrik Jerker och rullade ner mot Göteborg. Väl på plats väntade ett efterlängtat kramkalas med övriga talanger. Efter lite snack fick vi som skulle tävla på lördagen ett första lager med färg. Sen var det vila, vila och åter vila och äta, äta och åter äta som gällde innan inregistreringen började. Därefter lades ytterligare ett lager med färg, brun som en pepparkaka!

Därefter fick jag storbesök. Sanna, Malin och Maria kom till hotellet. Det var underbart att ha dem på plats, snacka skit och kramas. Efter ytterligare en samling på kvällen var det äntligen dags att sova, dagen efter var ju the big day!

Tävlingsdagen började i katastrof. Lena kom till hotellet för att lägga mitt smink, men jag fick världens insulinchock och var tvungen att lägga mig ned ett antal gånger. Allting snurrade, jag mådde illa, jag var yr, såg stjärnor, svettades ihjäl. Jag kunde inte så upp. Efter sms och samtal till både Spång och Haidar fick jag rota i Emmas väskor efter några riskakor och dricka några klunkar vatten. Efter inte mer än tio minuter var Haidar på plats och hade torkad banan och melon med sig. Underbara! Efter att ha fått lite i magen blev jag bättre men kände mig lite skakis de närmsta timmarna. Sminkningen då? Jo, då jag inte kunde stå eller sitta utan att få ett anfall fick jag ligga på badrumsgolvet med fötterna i högläge och Lena satt på huk över mig och sminkade mig!

Med lite hotellfrukost i magen (bröd med skinka och yoghurt med sylt) gick jag och Haidar ner till mässan och backstage. Mera färg, håruppsättning och glans skulle fixas. När jag står som bäst och fixar håret kommer coachen, Spång, med det bästa av allt – kladdkaka. JAG FICK ÄTA EN BIT KLADDKAKA. Där var jag i himlen, kladdkaka har aldrig varit så gott.

Haidar hjälpt till att pumpa upp kroppen lite grann och sen var det dags att gå upp på scen. Vi var ju rejält många, 32 stycken tror jag, så det tog ju rejält lång tid på scen. Jobbigt, jobbigt, jobbigt men i publiken satt mina fantastiska tjejer, Sanna, Malin och Sara och det var skönt att ha dem där. Att se dem, att höra dem och att kunna le mot dem. Tack tjejer för att ni kom, det betyder massor för mig!

Därefter väntade eliminering och de 15 bästa skulle gå upp på scen igen. Jag var inte en av dem. Jag hade då tävlat klart och gick och lade mig backstage innan Haidar tog med mig till hotellet och köpte massa god frukt till mig. En dusch väntade och sen fick jag äta sushi! Speciell känsla att få äta vad man vill! Det smakade underbart.

Några varv runt på mässan, smakade bars från varenda monter, fotades med Shawn Ray och sen kom Sanna, Malin och Sara dit. Med sig hade de en stooooor godispåse, cheeseburgare, bearnaisesås från Sannas mamma (den slår ALLT!!) och presenter. Vilka underbara tjejer, såå söta!

Efter ett tag gick vi tillbaka till hotellet och sedan ut och åt på en indisk restaurang. Väldigt mycket den här dagen handlade om mat! Efter det var det möte igen och sen åkte jag och Haidar till hans kompis Matte, mer mat väntade!

På söndag morgon åkte vi tillbaka till mässan och in backstage för att peppa Åse, Jenny, Emma, Emelie, Emil och alla andra som skulle tävla. Efter förbedömningarna var det dags för oss talanger att ta plats på exposcenen för lite intervjuer och posering. Självklart fick även Carlsson och Spång klä av sig och visa vad de går för! Efter det fotades vi för BODY och sen var det dags för mig att lämna Göteborg och åka hemåt.

Hur kändes det då efteråt? Jag är långt ifrån nöjd. En tävlingsmänniska tillåter sig inte att vara nöjd om man inte presterat i världsklass. Jag är nöjd med den form jag kom i efter diverse vätskechocker och annat, men slutresultatet på luciapokalen är en besvikelse. Men, återigen, en tävlingsmänniska ger inte upp. Jag kommer att komma tillbaka och då vara större och starkare.

Självklart måste jag kunna se något positivt i detta också. Jag har haft kul, jag har haft otroligt kul och mitt intresse för sporten har ökat rejält, även om det finns delar jag ifrågasätter starkt. Jag är nöjd med min resa och hur jag lyckades genomföra en diet, utan förvarning då jag hux flux blev inkastad i talangjakten några månader senare än övriga. Jag genomförde en diet utan gnäll och sura miner (vilket verkar vara vardag för många på diet). Jag behöll min glädje under hela resan och fick ofta höra att mitt glada humör smittade av sig och att jag strålade varje gång jag kom till gymmet.

Motivationen är fortfarande på topp, kärleken till gymmet är fortfarande lika stor om inte större.
Men, nu har jag tagit några dagars vila. Jag vill få ordning på kroppen. Jag tänker prioritera hälsan ett tag, återfå balans och hitta tillbaka till mina rutiner. Sen ska jag bygga, bygga och åter bygga.

Ja, det finns naturligtvis ännu mer att säga om allt, men jag stannar där så länge.

 Vad händer framöver? Jo, efter några dagars vila ska jag ta mig ner på gymmet igen, starkare än någonsin. Jag ska börja bygga som fan! Jag ska gå upp en jäkla massa kilon som jag tappade under sista veckorna innan Luciapokalen och lägga på mig en rejäl muskelmassa. Efter det är det långt ifrån omöjligt att jag ställer mig på scen igen. Jag tar ett halvår i taget, nu är det jag-ska-bli-så-köttig-som-möjligt-halvåret, vad som händer till nästa höst får vi se. Men det är klart, det rycker ju lite i tävlingsnerven…

Under lördag och söndag kommer jag och övriga talanger finnas i Ironsport och Fightlines monter. Kom förbi och säg hej vettja!

Söndag

Måndag

Tisdag

Efter lördagens tävling väntade ett fritt mål som avslutades med underbar kladdkaka och lösgodis. Jag räknade starkt med att vakna med uppsvälld mage. Resultatet? Magen var inte uppsvälld alls, vågen visade 52,6 (söndagkväll – så jag kan omöjligt lagt på mig särskilt mycket, om ens något). Jag har aldrig haft en bättre form, jag har aldrig varit hårdare och imorse vaknade jag med ett välkomnat sexpack på magen. Jo jag tackar ja! Mer kladdkaka åt folket! Det ger ju uppenbarligen mig en toppform!

Kan inte fatta att det är sant. Idag smäller det, idag gör jag debut på bodyfitnesscenen.
Jag har sovit som en gudinna hela natten. Jag trodde jag skulle ligga och vrida och vända på mig, som jag gjorde natten till igår med en nervositet i hela kroppen. Inatt fick jag dock sova ordentligt!
Nu ska jag snart äta frukost, havregryn och fightline-protein. Lite senare får jag njuta av lax och potatis och sen riskakor med honung. Smaskens! Idag får jag inte dricka nästan någonting men det ska nog gå bra.

Sen är det dags. Håruppsättning, sminkning, ett lager färg till, pumpa lite axlar. Sen drar jag på mig bikini och högklackat och visar min förändring, min kropp. Jag ska ha såååå kul!

På plats på Scandic i Lund. Ett lager färg är lagt, invägningen är klar. Nu ligger jag med fötterna i högläge och äter riskakor med Haidar och Jenny som sällskap. Inget mer drickande för min del, räknar med att det snart blir torrt i munnen av riskakorna.. Jag ska lägga ett lager färg till om ett tag och sen hem och sova.
Känns helt fantastiskt att vara här. Tänk vad tiden gått fort!
Imorgon gäller det att formen samarbetar. Önska mig lycka till!

Bilen är proppad med matlådor! Jag, Jenny och Haidar är äntligen på väg till Lund. Haidars packning är bäst, 3 kg kyckling, 2 kg sallad och 1,5 kg broccoli.
Galet taggad! Kroppen släpper mer och mer, och det känns underbart.
En helg i lund väntar alltså och det ska bli så härligt att bo hos min Elin.
Nu kör vi!

Vissa människor sätter avtryck, andra inte. Vissa positivt, andra inte.
Under den här resans gång har jag haft turen att få träffa många människor som kommit att få betydelse i såväl en tävlingssatsning men också på ett mer djupt och personligt plan. Trots att hela bygg-och bodyfitnessbranschen är ganska ytlig, allt handlar ju i slutändan om hur din kropp ser ut, så har det visat sig att denna bransch tvingar en till att förstå och få kunskap om sin kopp både utifrån och inifrån.

En som fått stor betydelse för mig är Fredrik Carlsson, huvudcoach i Talangjakten. Han besitter en otrolig kunskap vad gäller såväl träning som kost. Han har erfarenhet som ingen annan och är fantastisk på det han gör. Dessutom har han lyckats med det omöjliga och på kort tid fått förståelse för mig och min kropp på en nivå son jag själv aldrig nått. Han är en otrolig psykolog!

Jag är oerhört tacksam över att ha lärt känna honom och otroligt tacksam över allt han lärt mig, både om mig själv och annat.

Tack Fredrik för att du gav mig möjlighet att vara en del av talangjakten. Tack för allt du gjort.

Tack vare proffs som Fredrik Carlsson, Fredrik Spång och Haidar Alkarem är jag nu på väg tillbaka och mot mitt livs absolut bästa form. Dessa underbara experter, med fantastiska kunskaper och erfarenheter, är ovärderliga för mig. TUSEN TACK FÖR ALL HJÄLP. Ni är bäst!

Ja, då var anmälan inskickad till både Decembercupen och Luciapokalen. Kändes lite smånervöst att trycka på ”skicka anmälan”. Det känns som att tävlingarna hela tiden legat så långt fram i tiden, men nu är de så nära att jag blir nervös av bara tanken.  Idag kom äntligen finalskorna också och de satt hur bra som helst på min lilla fot. Boende är klart, pumps är klart, resan är klar. På måndag fixas mina bikinis, på onsdag får jag snygga naglar och sen är allt förutom tävlingsformen klart! Med lite tömning och laddning borde även den infinna sig!

Imorse gjorde jag en liten fuling för att faktiskt få några timmars sovmorgon, jag tyckte jag var värd det. Jag kände att jag behövde få sova lite, så jag ställde klockan på 6.50 istället för 4.50 och har känt mig pigg hela dagen. Tänk vad några timmar kan göra! Det bästa är att jag imorgon får sova till 6.30 och sen fredag, lördag och söndag får jag sova hur länge jag vill! Vilket Halleluja moment! Jag började dagen idag med en promenad och njöt av att andas iskall luft. Det är härligt tycker jag, att klä sig så varmt att man inte fryser men ändå får känna den kalla luften när man andas. Resten av dagen har också rullat på bra. Jag har inte frusit lika mycket som vanligt och lektionerna jag hållit i har gått hur bra som helst. Jag har så härliga elever som är nyfikna och intresserade! Det går bra nu, så att säga.

Imorgon är jag ledig från praktik och skola. Det blir morgonpromenad, testsminkning av Leena inför Luciapokalen, linsundersökning, fika med Mia på Hälsa och Fitness, träning, massage och sen tänker jag hänga på Ironsport hela kvällen!

Tack till sötaste Mia och Micke som igår gav härligt beröm för att jag håller mig lugn trots vattenchock. Det finns ingenting annat jag kan göra just nu. Det värmer att få kramar och fina ord av er!

Dagen i bilder

Havregryn med kanel, äpple och protein.
Kyckling, ris och banan.
Potatis med pommeskrydda och BBQ-sås.
Kyckling, ris och sallad.
Havregryn, kanel och protein.

…Och där var den påfyllnadsdagen över. Nu väntar en hel lång vecka innan det är dags igen. Visst är det konstigt att man numer räknar veckorna med utgångspunkt i påfyllnadsdagar?
Hur som helst. Det var härligt att få fylla på med massa massa mat. Jag har inte känt någon hunger idag, men tyvärr är det ju så att varje måltid triggar igång ett sug efter mer och mer och mer. Hade jag fått tillåtelse att äta mer hade jag absolut gjort det, och då har jag ändå ätit ganska mycket idag. Detta sug är, för egen del, lätt att motstå med två tävlingar i sikte. Men, jag vet att det för många är oerhört svårt att bekämpa och lyckas stå emot, oavsett tävlingsdiet eller inte. Dock är det ju en stor skillnad, vilket många tyvärr inte lyckas göra någon skillnad på, på hunger och sug. Vad jag känt idag har varit sug, sug efter mer mat, men ingen hunger, och ja, jag kan självklart stå emot! Dessa sug är ju totalt onödiga, så det är bara att förtränga! Nemas problemas, om du frågar mig!

Ni missade väl inte Eva Lagerhorn Blom och Rabi Fakhro i Time Out ikväll? Vad roligt det var att se! Så sjukt snygga! Och Eva har ju en  utstrålning som heter duga, man blir ju glad bara av att titta på henne!

Nu väntar några timmars sömn innan klockan i ganska vanlig ordning ringer före 05. Då blir det promenad och terapi-tid. Jag tycker det är underbart att börja dagen med en promenad och låta tankarna flöda fritt. Sen går dagen ofta i ett, så promenaden är värd mycket!

Ja, jag antar att det är bra att lägga ut bilder man inte är nöjd med också. Det finns säkert något syfte med det. Kanske är ett bra sätt att visa att kroppen inte alltid samarbetar, men att det bara är att fortsätta kriga. Det är ju trots allt på Luciapokalen som kroppen ska visa sig från sin bästa sida. Inte idag, inte imorgon utan den tredje december. Idag är det total vila med massor med mat, framför allt massor av kolhydrater så imorgon kickas förbränningen förmodligen igång igen.

Jag och coach Fredrik Spång

Trött, sliten, seg men ändå glad. Jag lyckades få till närmare 10 timmars sömn inatt, vilket var välbehövligt men känner mig ändå ruskigt trött just nu. Jag har jobbat sen 7.30 och har några timmar kvar innan ett hamstringspass väntar. Igår eftermiddag kände jag mig också fruktansvärt trött, hade ont i huvudet (vilket händer typ en gång per decennium) men jag pallrade mig ner till gymmet efter en powernap med känslan av att det skulle bli världens sämsta biceps/triceps-pass. Tji fick jag. Jäklarns vilket bra pass.  Musklerna vann helt enkelt över tröttheten! Så fort jag klev av trampmaskinen och passet var avslutat kom tröttheten tillbaka, men då var jag ju klar så det gjorde ingenting. Det enda som väntade var två mål mat och soffläge!

Nu är det endast två ynka veckor kvar till decembercupen och tre veckor kvar till luciapokalen. När jag påbörjade min diet var det 20 veckor tills jag skulle upp på scen i Göteborg. 17 av dessa har alltså gått. Jag kan inte annat än konstatera att tiden gått galet fort. Två veckor kvar och jag har fortfarande massor med saker att fixa (inte minst form och posering!!) innan jag kan ställa mig på scen. Men, är det något jag lärt mig sista tiden så är det att jag inte stressa upp mig över saker. Jag är van vid att stressa dygnet runt, bokar alltid in för mycket, stressar över allt. Sen en tid tillbaka har jag lagt av med att stressa. Visst, ibland blir jag självklart stressad men jag har överlag blivit betydligt mer lugn och harmonisk. Jag värdesätter vila på ett helt annat sätt nu än tidigare. Imorgon är det söndag och total vila, det kanske kan ladda mina batterier lite extra.

Om tre veckor är alltså denna resa slut, talangjakten är då tyvärr över för min del. Det känns tråkigt, sorgligt och inte alls kul. Jag önskar jag kunde skriva att jag precis blivit uttagen och att jag hade hela denna underbara resa framför mig. Men, tyvärr är fallet inte så. Jag vill ändå tro att en gång talangjaktsdeltagare – alltid talangjaktsdeltagare. Det har varit underbart och verkligen ett minne för livet. Vad det blir i framtiden vet jag inte med säkerhet just nu, men jag och Spång pratade lite framtid igår. Jag vill inte släppa det här, det är för roligt! I och med talangjakten har ett större intresse vuxit fram för sporten. En fortsättning blir det! Jag är också helt hundra på att jag kommer att fortsätta blogga. Det är skönt att skriva av sig och kul att kunna gå tillbaka och kika på förändringar. Bloggen blir ju lite som en dagbok. Så, en fortsatt bloggkarriär där jag kommer att skriva om framtida mål och planer kan ni, trogna läsare, räkna med!

Men, än är det inte över. Jag tänker njuta av att vara talangjaktsdeltagare, och allt vad det innebär, in i det sista med de bästa coacher, bästa sponsorerna Fightline och Ironsport och lyckan av att få vara med i BODY flera nummer. Tre veckor kvar till Luciapokalen – där ska jag visa upp den kroppsliga förändring jag lyckats åstadkomma under 20 veckors tid.

Tack alla ni som peppar och stöttar! Ni är guld  värda!

Igårkväll ledde jag i vanlig ordning corepass. Passet var fullbokad och många reserver fick inte vara med då salen var full. Det är alltid roligt när mina pass uppskattas, och redan fem minuter efter passet var nästa veckas pass fullbokat. Något bra måste jag väl lyckas med som instruktör då? Det brände fint i magen under hela passet och jag fullkomligt älskar att höra mina starka passmedlemmar pusta och stöna under övningarna!

Praktiken fortsätter. Det är skönt att som lärare sitta och koppla av medan eleverna sitter tyst och arbetar. Bara där har man kommit långt i dagens skola. Det är inte många gånger eleverna är samlade i klassrummet och arbetar tyst med sina uppgifter.  Något annat intressant som jag fick uppleva idag var hur man motiverar eleverna att arbeta med ett arbetsområde som man själv inte tycker är intressant. En av klasserna jag följer arbetar med ett moment som jag själv tycker är fruktansvärt ointressant och i de flesta fall helt oviktigt. När jag då som ansvarig lärare får frågan från halvt bittra elever om varför de måste lära sig detta urtråkiga moment räcker det inte alltid med att svara att vissa saker måste man bara kunna..  För det stämmer ju inte, jag vet att om de inte väljer att bli professorer i ämnet så kommer de nog aldrig någonsin ha användning för det. Nåväl, jag lyckades klara mig ur alla jobbiga frågor!

Imorgon blir det morgoncardio kl 4.45, jag hoppas att jag kan pallra mig runt med lika lätta ben som imorse. Jag vet inte vad det var med mig, trots att klockan inte var mer än 5.45 så hade jag såå mycket energi och spring i benen. Jag har hittat en ny runda jag går, kanske är det det som är så roligt? Eller vetskapen om att det bara är typ 17 dagar kvar till decembercupen kanske? Det är inte bara under cardion som jag flyger runt på lätta ben. Allting flyter bra mest hela tiden, tycker jag. Jag är fortfarande inte hungrig, träningen går bra, jag är motiverad till tusen och allmänt superduperglad mest hela tiden. Det är en härlig tid!

Då jag tränade bröst och axlar igår blir det ryggpass imorgon istället. Ska kötta chins!

Jajemän, nu har vätskan lagt sig, försvunnit nästan helt vilket innebär att I’m back i bussines! Jag känner mig som ett levande bevis på att det alltid ordnar sig om man behåller lugnet, (ja pappa, du läste rätt – jag höll mig lugn!). Men, jag kan inte ta åt mig äran helt själv. Jag har ett fantastiskt team bakom mig som hjälpt mig att behålla lugnet och som inte tillåtit mig att släppa fokus på träning och diet. Haidar, Spång, Jenny, Mia och Micke ska ha ett stort tack och de har varit en stor del i detta. Jag var lite nervös under helgen och framför allt under måndagen när jag inte kände igen mig själv i spegeln. Nu känns det dock så bra, och jag är en erfarenhet rikare.

Vi har precis avverkat ett grymt armpass. Jäklar, kändes rejält i biceps och triceps! Kanske växte de också… Nu blir det vila fram till måndag morgon, vilket faktiskt känns ganska skönt. Jag har ju inte känt av hunger tidigare, förutom en endaste gång, men idag vände jag mig om mitt under armhävningarna och sa att jag var sjukt hungrig. Jag har aldrig sett en så glad Haidar! Det blir härligt att fylla på lite imorgon. Längtar efter havregryn!

Nu tänker jag bara slappna av och njuta av helgen!

04.25 ringde väckarklockan imorse. 45 minuters promenad väntade. De första minuterna var jag bitter över att behöva lämna sängen, men insåg ganska snart vad fridfullt och skönt det var att gå så tidigt. Inte en människa syntes till. Det var kolsvart ute. Jag ville inte ens ha musik på, jag gick själv med mina tankar och sparkade i lövhögarna.  Jag vet inte ens vad jag tänkte på, lät bara tankarna komma fritt. Verkligen skön start på dagen! Nu väntar några timmars jobb innan jag åker hem och sover någon timme. Efter lunch med mina fina tjejer åker jag till Ironsport för träning. Jag kämpar fortfarande med vätska, men tänker positivt. Det försvinner snart!